Debuten får vänta

Jaha, det var ju lite snopet att jag inte ens blev uttagen till helgens match mot Bara. Jag är både missnöjd och besviken på det, men jag kan ju inte göra något åt det. Inte för att jag skulle startat matchen, men jag hade definitivt räknat med att få sitta på bänken. Mitt missnöje beror till stor del på att jag var den enda målvakten som tränade förra veckan när det var spelledig helg, och Månsson var inte ens där idag och trots det så är det han och Linde som blir uttagna.

Det låter kanske bittert när jag klagar så här, men jag är inte där för att vara någon utfyllnad. Jag hoppas verkligen att jag får en motivering till detta, och händer det fler gånger så kommer jag garanterat att ta upp det själv efter träningen. Även om tränarna vill låta Månsson stå innan han ska iväg så kan han väl åtminstone visa sig nere på träningarna.

Sen när jag ändå är igång med att klaga så kan jag berätta att Canadiens målvaktsutrustning suger fett. Ok, tröjan och västan var väl någerlunda ok, men byxorna kommer jag nog aldrig använda igen. Det får bli mina gamla hederliga Unihoc, i alla fall när det vankas match. Jag fick även min hjälm söderskjuten idag, och naturligtvis så hade jag glömt min reservhjälm hemma... Ett sidospänne fick sätta livet till när jag använde huvudet för att rädda ett skott, så nu blir det att leta reservdelar imorgon.

Kaotisk veckostart

Veckan kunde ju startat på ett bättre sätt än en maffig anatomitenta som man inte pluggat ens i närheten till av så mycket man borde ha gjort. Precis efter tentan så var känslan ändå inte direkt att jag hade brunnit och störtat, utan det var mer en kanske-känsla. Det är på sätt och vis nästan ännu värre eftersom om man då missat så är det väl precis under gränsen.

David lovade en snabb rättning på tentorna denna gång och senast på torsdag skulle vi fått reda på resultatet. Lika bra det, så har man i alla fall fått reda på sitt resultat snabbt. Det jag inte var beredd på var att han var klar med rättningen redan efter lunch igår och det var med nervösa händer man tog emot tentan.

Jag sken upp när jag såg resultatet och hade det inte varit för jag haft öron i vägen så hade skallen gått i två delar. Jag hade lyckats, även om det var en snäll rättning, prickat exakt poäng för att bli godkänd. Dock så hade jag i vanlig ordning glömt vissa saker och enligt tradition så går jag aldrig igenom provet innan jag lämnar in det. Det hade kunnat kostat mig denna gången...

Ett exempel på hur jäkla dum man kan vara: Man börjar skriva på tre muskler med fäste på tuberculum majus, deras namn och funktioner när man ser en muskelbild längre ner på sidan. Det är en muskel man kan och blir därför glad och hoppar ner dit och börjar skriva ursprung, fäste och funktion. Det viktigaste glömmer man, nämligen muskelns namn... Tro sen inte att jag hoppade tillbaks upp dit jag var innan heller, nej nej, jag bara vänder sida och fortsätter utan att tänka på att jag aldrig skrev färdigt det första stycket.

Att man aldrig lär sig...


Snö?!

Vaknade imorse och när jag tittade ut så låg det snö på marken! Jag gick ändå inte och la mig förrän vid halv två inatt och då snöade det minsann inte... Det måste ha kommit en rejäl omgång på natten. Just nu är det blött, grått, halt och lite vitt runt om i naturen.

Det är tur att man inte har något särskilt planerat denna helgen.

Malmö Redhawks - Örebro Vipers

Efter ett ganska långet uppehåll då juniorerna varit i USA och lirat turnering så var det dags för ny seriematch hemma i Isstadion mot Örebro. Malmö kontrollerade denna matchen redan ffrån första nedsläpp och vann komfortabelt med 6-0. På något sätt så kändes det som att jag var på rätt match eftersom A-laget fick stryk med 1-5 på Malmö Arena mot Växjö Lakers. Bedrövligt...

Jag hade det betydligt roligare, även om det inte var någon direkt skönhockey som spelades. I Malmö så fanns det en hel del gallerungar idag, och då saknades ändå ett par spelare som var med i den andra matchen. I andrafemman hittade vi 92:an Roger Olsson som var en riktigt positiv överraskning, då han, trots sin storlek, var väldigt rapp och finurlig. Han fick dessutom sätta dit sitt första mål i J20.

Matchen i övrigt är inte mycket att orda om, lika överlägset som segersiffrorna var skottstatistiken, och hade man bara varit lite mer skärpta i avsluten så hade man kunnat göra fem-sex mål till.

Matchens +/-

+++: Alexander Bengtsson:
Håller man nollan så förtjänar man sin plats här, även om Örebros chanser inte var dom allra farligaste som man sett på Isstadion. Det tar dock inte ifrån honom hans nolla så nog ordat om det!

++: Dennis Palm: Då var det dags igen för Dennis, av alla människor, att stänka dit ännu ett mål. Kanske dags för mig att kalla honom för målspruta snart... Eller vad säger du Palm?

+: Roger Olsson: Stor, stabil, stark och teknisk. Så kan man beskriva denna 92:a som går en intressant framtid till mötes. Första målet kom i J20 idag och det lär bli fler.

-: Anton Blomqvist: Kom ut taggad som fan till matchen, verkade komma in helt fel i bytena och slog bort mängder med passningar och tappade markeringen i egen zon. Man förväntar sig mer från en spelare som knackar på dörren till a-laget.



Action


Jacob Gustafsson snurrar lite bakom mål


Även om det var en lugn kväll för Alexander Bengtsson så var lite trafik framför mål ibland


Vad vore en J20-match utan lite känslor?


Malmö gör 3-0


Måljubel kan man aldrig få för mycket av


Roger Olsson


Dennis Palm, målskytt och trogen läsare av bloggen


Jacob Gustafsson









Jag kan än...

Ensam målvakt på träningen ikväll. Inte sådär vidare jättekul, men jag är ju där för att komma tillbaks till gammal god form, så det var bara att bita ihop och köra på. Jag passade på att få lite reflexträning medan dom andra körde lite kordinations- och passningsövningar, och till min förvåning så både kändes det och såg bättre ut än vad det gjorde när jag höll på som mest förr.

En annan fingervisning på att formen är på väg tillbaks är att jag så smått har börjat hitta mitt positionsspel igen. Det var riktigt jobbigt dom första gångerna när man satt helt jävla felplacerad i målet och blev bortgjort.

Jag har väl alltid varit en spelare som säger vad jag tycker och jag drar mig verkligen inte för att köra lite trashtalk, eller varför inte jävlas lite med sina egna lagkamrater? Man måste ju sätta sin prägel i omklädningsrummet. Dessutom så har jag ju inte kommit dit för att sitta tyst i ett hörn och titta på, nä, tvärtom så är jag där för att spela och vinna matcher till varje pris.

Skulle detta nu gå ut över någon annan målvakt som kanske inte varit borta från innebandyn som jag har, så är det väl helt upp till dom att träna hårdare och bättre.
 
Jag kan än och jag är här för att bevisa det!

En blöt fredag

En blöt fredag har det varit i dubbel bemärkelse, då det var blåsigt, grått, regnigt och tradigt när man vaknade imorse efter en, inte alltför skön, natt. Det var bara att börja med att få i ordning allt som skulle fixas innan tjejerna skulle lämnas på dagis respektive förskola.

Anledningen till all spänning idag var ju för att efter skolan så skulle vi iväg och bada i Oxie. Även om Tindra tyckte det skulle bli kul så var det nog ändå Molly som var mest exalterad över denna happening. Så fort hon kom ut ur bilen så började hon le med hela ansiktet och skratta, eller småfnissa.

Hela hennes kropp virkade pirra över detta roliga som skulle ske och hon visste knappt vilket en hon skulle stå på. Väl inne i badhuset så var det inga problem även om man ibland blev riktigt nervös på deras lekar och busande. Det enda tråkiga var att badet skulle stänga vid fyra idag och vi kom dit lite över tre.

Nåja, tjejerna var glada ändå, så det var ingen ko på isen. Om det var lätt att få dit dom så var det betydligt svårare att få dom därifrån. Efter en massa lovande om att dom minsann skulle få gå dit fler gånger så gav dom sig till sist och bytte om. Det gick ju liksom inte att hota med att vi skulle bli inlåsta om vi inte snabbade oss...

Malmö Arena

Jag är nyss hemkommen från hockeypremiären i Malmö Arena mellan Malmö Redhawks och Leksand. Det var väl ingen direkt hallelujaupplevelse som man kom till, visst, det var rent och fräscht, men det är väl det minsta man kan förvänta sig i ett sådant nybygge.

Den första känslan som infann sig var att man befann sig i ett mellanting av Globen och en flygplats.

Jag kan inte låta bli att kritisera en del saker, trots att jag är Malmösupporter. Även om jag tillhör kategorin lite större killar så var det sjukt dåligt med plats mellan stolarna så man fick nästan sitta ihopklämd som på en stadsbuss i rusningstrafik. På talom rusningstrafik - vem fam har planerat infrastrukturen där ute? Nej, här har man ett bygge i världsklass men allt runt omkring är fan knappt division tre-klass.

Vad har hänt med Malmös målsignal?

Om man nu har sökt mycket av sin inspiration från arenabyggena i nordamerika så kunde man väl åtminstone tittat på hur dom gör med trafiken till och från evenemangen. Folk på andra sidan pölen är dessutom inte lika glada i kollektivtrafiken som vi är. Det rådde total anarki på parkeringsplatsen på vägen ut och att sitta där i 35 minuter är inget bra betyg.

Visst lät Tunnans röst helt underbar i Bose-systemet?

Matchen då? Jo, den vann Malmö med 2-1. Men i ärlighetens namn så var det en riktigt dålig match, igen, som Malmö bjöd på. Första 10-15 minuterna och en liten sekvens i andra perioden var ok att kolla på, resten var skit. Ok, en premiär är en premiär, men det är nu man ska visa att man förtjänar sin publik med.

Don't underestimate the power of the K side

Eftersom jag visste att vi inte skulle få besked via SMS på den senaste tentan så kunde man åtminstone svara normalt när den ringde denna veckan. Dock så var det resultatdags igår och jag kände att det kunde vara på gränsen om jag klarat den eftersom tentan som var lättare än vad den kunde varit. Men man är ju en sann pessimist.

Jag visste med säkerhet att jag hade fel på en fråga eftersom jag hade lämnat den blank, men hjärnan var lika blank som svarsraden när jag skulle komma på vad morbus Bechterew var för sjukdom och hur debuten kom. För alla er som inte heller har den blekaste så är det pelvospondylit, d.v.s. en autoimmun sjukdom som debuterar smygande. Så är det med det.

Resultatet då? Jodå, tentan klarades av utan problem! Det enda jag reagerade över var att jag hade i stort sett full pott på det jag kände att jag inte kunde och ganska dåligt på sakerna jag trodde jag skulle ha rätt på. Nåja, man ska väl inte vara otacksam... Det var tenta nummer fem av sex som jag fixade nu, och allt som återstår mellan mig och certifieringsprovet är den gigantiska anatomitentan som går av stapeln den 24/11.

Nu gäller det bara att plugga på och försöka få allt att sitta. Ursprung, fäste och funktioner... bara lite över 100 muskler, lika många skelettdelar plus lite leder och fogar.

Post Tentamen Stress Syndrome

Det skulle man väl kunna kalla det som jag upplever nu. Det som skulle vara två veckors intensivt pluggande inför tentan i Medicin/Patologi blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig även om jag läst en hel del. Tentan idag överraskade mig ändå med att vara betydligt lättare än vad jag hade väntat mig, men den hade lätt kunnat göras mycket svårare. Jag känner mig hoppfull på något sätt, men ändå inte riktigt säker. Det kommer ju kännas aningen tradigt att torska på ett par poäng bara...

Som det inte var nog med det, jag behöver inte gå en vecka med ångest så fort jag får ett SMS eftersom vi har genomgången redan nästa vecka. Således kommer inga besked om man inte klarat det via SMS och det betyder att man absolut inte vet var man står när man ramlar in på lektionen nästa måndag.

RSS 2.0