KeXx Palace

Idag hade jag lovat Tindra att vi skulle gå och titta på hockey, och det var hon väldigt glad över. Problemet var bara att jag inte fått tag i någon biljett men det gick ju att fixa två timmar innan matchstart på Is-stadion. Fredde ringde mig vid lunchtid och meddelade att han skulle sluta tidigt idag och att han gärna hängde med på hockeyn. Sagt och gjort... hämtade upp honom på Svågertorp vid tio i två för att sedan ta oss ner till biljettkassan i isladan.

Väl där så förvandlades tydligen vi (jag, Tindra och Fredde) till en familj, så istället för att behöva hosta upp 190 kronor per skalle så kostade biljetterna mer överkomliga 95 kronor styck. Alla nöjda och glada.

Efter en snabb tur hem för lite ombyte av kläder så tog vi bussen till Is-stadion för att se vårt Malmö Redhawks ta sig an Västerås, som fortfarande är ganska åderlåtet på spelare, i en ganska grinig tillställning. Malmö styrde och ställde lite som dom ville samtidigt som dom var ganska ineffektiva framåt. Dock måste jag väl berömma deras boxplay som var extremt bra idag.

Malmö vann till sist med 2-0 och det är nog den enda match jag sett där en målvakt släppt in tre mål och ändå hållt nollan. Västerås lyckades nämligen med koststycket att göra tre mål som alla, eller åtminstonde två av dom, dömdes bort korrekt. Det enda orosmomentet jag såg var att man på 38 skott endast kunde omsätta två i mål.

Övriga händelser idag har väl mest bestått av lite ormsnusk mellan min nya hona och Spiderhanen, samt att jag har myntat ett nytt begrepp. Gott & Blandat heter numera Malmöpåse, eftersom i likhet med stan så blir det bara fler och fler svarta bitar i den...

Vi närmar oss raskt årets sista dag och jag får väl försöka mig på en "Årets...-lista" imorgon. Jag får väl se om jag kan komma på något finurligt.

Sådär ja... Då var julen överstökad ännu ett år. Det var en ganska lugn tillställning med god mat och sedvanlig klapputdelning efter Kalle Anka. Tindra och Molly blev som vanligt överförtjusta när den Fete Mannen dök upp och tidigare års tveksamhet till Mannen i rött fanns inte hos Molly. Dessutom är det ju riktigt häftigt att Kristian känner Tomten!!

Själv fick jag ett par hårda klappar i form av två Stieg Larsson-böcker (del ett och tre) och eftersom jag plöjde mig igenom del två när vi var i Gambia så satte jag genast igång med del ett, Män som hatar kvinnor. Vidare fick jag även ett Herp Nursery II som är en äggkläckare och dvalningskyl i ett. Måste säga att den funkar jättebra.

Igår var det tänkt att jag skulle göra en efterlängtad comeback på målvaktsposten, men runt 17-snåret så kände jag en konstig känsla av illamåeende, och jag tog det säkra före det osäkra och gick in i sängen för att vila. Sen pendlade det mellan hopp och förtvivlan där jag i ena minuten kände mig hur pigg och i form som helst bara för att minuten senare störta ner i en avgrund fylld med kallsvettningar, frossa och allmänt illamåeende. Detta bådade inte gott då jag allt för väl kände till händelseförloppet, och mycket riktigt, vid 21-tiden kom den första spyan och någon timme senare kom nästa. Typiskt... Men för att lägga lök på laxen så gjorde magen uppror på ett annat sätt också.

Allt detta kändes ju så himla välförtjänt och vältajmat då Tindra fyller fem år idag. Känns inte som jag vill spendera hennes dag sängliggandes. Dock kan jag väl inte påstå att jag sovit varken särskilt mycket eller bra inatt på grund av diverse saker.

Dock så släpade jag mig upp ur sängen kvart i åtta för att gratulera en stolt femåring och när hon kom ut i köket och fick se alla presenterna så lyste glädjen ur hennes ögon. En rosa kickbike, en blå kudde med en fisk på (som är mjuk), lite kläder och diverse annat. Att se sådan glädje värmer inombords! Kan tänka mig att hon berättar för alla på dagis vad hon fått idag, den lilla mallgrodan. Dessutom så blir det kombinerat kalas imorgon för både henne och Molly så det lär väl bli fler paket att öppna.

Själv sitter jag med en blaskig ProViva fruktdryck (Vattenmelon/Tranbär) och två skivor Leksandsknäcke och försöker bli något sånär mänsklig. Hade tänkt försöka ta mig till jobb i eftermiddag trots allt. Vi får se vad jag orkar...

Jaha... Då har man hunnit att fylla 31 En del jag pratat med har sagt att livet börjar efter 30. Känns lite halvkonstigt eftersom jag är ganska så övertygad att jag har gjort en massa saker redan i mitt liv som inte skulle vara mer speciella bara för att jag skulle göra exakt samma sak efter jag fyllt 31...   

Nu ska jag bege ut i verkligheten för att sätta igång omfattande undersökningar om livet verkligen börjat för mig nu.

Jag är en person som älskar julen väldigt mycket av många olika anledningar, men om man tänker efter så är det ju egentligen en högtid full av en massa lögner. Vad är det egentligen vi firar? Vad jag har förstått så är det Jesus födelsedag som ska vara den stora anledningen till festligheterna, men det känns lite som det hela har blivit ett spektakel framkallat av ett visst läskedrycksföretag...

Och varför ska en tjock vit man i pimpdräkt, för man kan väl inte kalla en röd kostym i velour något annat, få cred för alla fina julklappar han delar ut när det trots allt är jag som har jobbat och slitit för att tjäna pengar för att kunna köpa klapparna?

Oavsett den kommersiella framtoningen, eller spektaklet om man hellre vill det, så är julen ändå ganska traditionstyngd. Det är en tid man ska vara med sina nära och kära. Jag älskar att pyssla med ungarna i köket och göra julgodis, knäck och kakor. Ungarna älskar att pynta och öppna julkalendrar. God mat på bordet är ju inget fel heller, klappöppning och sedan ett stilla lugn. Det enda som är tråkigt är egentligen att städa upp allt papper när Tomten har tackat för sig.

Men återigen, kan vi bara förtränga lögnerna om varför och hur vi firar denna högtiden så kan man faktiskt få uppleva en riktigt trevlig stämning trots allt...

Jag vet inte riktigt varför, men jag känner mig trasig som människa. Eller jo, jag vet varför, men det ska egentligen inte behöva vara en anledning att må så här. Trodde aldrig jag skulle tappa gnistan så här mycket. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan men jag vet i ärlighetens namn vad det är jag ska hoppas på.

Det som jag saknar mest är intellektuell stimulans. Jag vill ha någon jag kan prata med om allt möjligt i flera timmar. Kan man önska sig det i julklapp? I så fall gör jag det nu.

Man kan säkerligen anklaga mig för en massa saker men jag är ingen dålig människa, möjligtvis konstig och udda, man fan inte dålig. Saker jag tyckte var roliga har jag tappat allt intresse för och folk jag borde bry mig mer om, eller åtminstonde höra av mig oftare till, har glidit in i glömskans dimma. Det känns fel.

Kanske borde man ta en långresa för att försöka hitta sig själv, men eftersom jag inte riktigt vet vad jag letar efter så kan det ju bli knepigt. Man kanske skulle börja plugga istället för att få nya perspektiv i tillvaron. Det som ligger närmast till hands är väl att bli eremit eller något. Enstörning. Ensamvarg.

Man kan ju alltid hoppas att det nya året innebär en vändning.

Det verkar som jag fått bort det mesta av kvalsterna nu, men fortfarande är inte alla borta. Nästan alla Kungspyton har ömsat så dom är rena nu men Rosenboorna har fortfarande kvar. Det verkar dock som dom är på väg in i öms nu för ögonen börjar bli grådassiga och så fort dom har ömsat så är dom ju fria från krypen... Har inte sanerat klart i ormrummet än och det lär ta sin tid.

Dom få Rosenboor som går kvar där inne i brist på plats verkar inte visa några symptom på att vara drabbade och Leopardgeckosen blir ju inte drabbade av dessa kvalsterna så dom är lyckligt ovetandes om kaoset runt omkring. Jag känner inte riktigt för att utsätta mina ormar för en ny behandling av Frontline eftersom två stycken dog sist.

Jag ska försöka tömma så mycket så möjligt av onödiga saker i ormrummet så jag kan gå loss på inredningen sen. Ska bli skönt när allt detta är överstökat.

Ahhh... Vilken underbar känsla! Det var alldeles för längesen jag klippte mig men nu är jag än en gång nyklippt och fin. Dessutom ser man lite mer presentabel ut nu än innan när man gick omkring med en rysk pälsmössa på skallen. Det gick så långt som att jag funderade på att raka skallen helt men med tanke på vädret är som det är i samband med att jag inte har den blekaste aningen var min trimmer tagit vägen så avstod jag från den planen. Dessutom så ville jag inte lägga 600 kronor på en ny trimmer.

Annars har det mest varit same old, same old idag, det vill säga jobb. Ett sedvanligt fredagseftermiddagspass stod på menyn och det hände väl inget uppseendeväckande idag heller. Det mest märkbara är väl att man säljer tonvis med julfrimärken.

Förresten - jag blev utskälld av en dam som tyckte att jag var oerhört otrevlig mot henne i mitt bemötande. Hon skulle kopiera ett par papper och när jag var klar så sa jag vad det kostade och ville ta betalt för jag hade en lagom kö bakom henne, men hon står lugnt kvar och skriver adress och märker bilagor på sina papper. När jag återigen ber om pengarna så ska hon ha mig till att "skicka" brevet, varpå jag hänvisade henne till Posten, och det var detta som var det oerhörda beteendet från min sida. Hon skulle ha brevet vägt och frimärke. Det var det hon menade med att "skicka". Jaha? Hur fan skulle jag veta det? Jag är ingen tankeläsare. Det hade varit bättre om hon bett mig väga det för att se hur många frimärke det behövdes.

Allt detta hände precis innan jag skulle käka så jag gick och handlade lite lasagne och när jag kom tillbaks så hade kärringen varit inne hos farsan och klagat på mig. Hon hade inte blivit så illa bemött någon gång tidigare och tyckte chefen skulle få veta detta beteende från min sida. Frågan är vad hon hade gjort om jag hade varit kinkig när hon höll på? Då hade väl kärringen dött.

Nåja... det är en ny dag imorgon!

December måste ju vara den i särklass mest hektiska månaden på hela året, man har fullt upp men likväl känns det som man inte får ett skit gjort. När man vaknar på morgonen är det mörkt och när man ska hem från jobb är det, om möjligt, ännu mörkare ute. Och som kaka på moset så har vädret varit tillbaks i samma underbara variant som det var innan jag skrev mitt förra inlägg. Sann glädje varar aldrig länge...

Vad har hänt sen sist då? Egentligen skulle jag säga att jag inte har den blekaste aningen men riktigt så senil har jag inte blivit ännu. Jag har varit i innebandyns tjänst i vanlig ordning och sen har jag jobbat enligt mina vanliga rutiner. Fan, jag hatar verkligen rutiner. Det känns som man rent mekaniskt utför vissa utvalda sysslor hela tiden.

Jag blev uppringd av Stockholms Herpetologiska Förening som hade hört att jag höll ett föredrag i samband med Tropikmässan i november och dom ville bjuda upp mig till huvudstaden för att hålla föredrag i samband med deras symposium där i januari. Dessvärre var det samma helg som jag ska till Ombudsgalan i Globen så jag var tvungen att ödmjukast avböja. Dock var dom fruktansvärt intresserade av mina tjänster så det blir väl att åka dit i sommar och orera om mitt äventyr i Arizona.

Malmö förlorade mot Bofors hemma igår och det suger fruktansvärt mycket! Bofors har blivit något av ett spöklag för Malmö och den enda trösten igår var väl att Rögle fick bank hemma mot Almtuna, där man inte ens lyckades göra mål. Annars gick det bra på liret igår där jag fick in en del spel på hockeyn, fotboll, bandy och handboll. Egentligen var det bara Malmö och Rögle jag torskade på men trots allt gick jag nog 5-6000 kronor plus. Man ska vara glad för det lilla... Har jag hört...

Eftermiddagen och kvällen spenderas på jobb och efter det så blir det att köra ner till Kulladals Sporthall för rutinmässig torsdagsträning. Det nya spelsystemet måste ju nötas in ordentligt. På söndag är det Skurup som kommer på besök och dom lär väl vara taggade efter rumpdasket dom fick av oss på hemmaplan. Nåja, jag tror nog att vi är numret för stort för grabbarna från byn med den mest klatschiga slogan jag någonsin sett: When in Europe - Don't miss Skurup!

Efter sju sorger och fem bedrövelser så har vi äntligen något som kan kallas för fint väder! Jag var i det närmaste lyrisk när jag kom ut idag och fick syn på en klarblå himmel med en strålande sol. Dessutom blåser det, i alla fall om man mäter med Malmöistiska ögon, knappt. Ända sen jag kom hem från Gambia har det varit grått, mulet, trist och det har liksom varit som att leva i ett gigantiskt tomrum av depression. Antingen är det bra väder eller så kan det vara dåligt väder, inga jävla mellanting.

Hoppas detta håller i sig för det känns som en skön vårdag i luften. Sånt gör mig på gott humör för när det är vår så blir det snart sommar. Jag vet att det bara är december just nu men det behöver väl inte hindra någon att drömma sig bort väl?

På tal om att drömma sig bort så känner jag att det börjar rycka lite i min resenerv nu så det är väl till att börja planera lite, eller åtminstonde sondera terrängen inför nästa år. Frågan är ju bara vad man ska satsa på... eller ska man säga vart?

Hittade det här klippet och jag kan inte hjälpa det, men det är en fröjd att höra när Niklas Fredriksson släpper loss fullständigt... Undrar om han överhuvudtaget har koll på vad han säger ibland.