Då var det dags igen
Då är man tillbaks i hålet, igen, där man tydligen hör hemma. Fick ännu en gång bekräftat för mig att jag inte är värd ett ruttet piss. Allt jag gör är tydligen fel och allt jag inte gör verkar också vara en dödssynd. Allt man bygger upp ska tydligen raseras så fort det rätta läget uppstår.
Jag vet att jag inte alltid har gjort saker som varit rätt mot andra, jag vet att jag begått misstag, jag vet att jag sårat folk och jag ibland rent allmänt betett mig som ett svin. Jag har bett om ursäkt för saker jag gjort, jag sårar inte med berått mod och samtidigt är detta saker som har hänt och därmed saker som jag inte kan få ogjorda.
Min personlighet är som den är och varför ska jag be om ursäkt för vem jag är?
Kommentarer
Trackback
