Kaotisk veckostart
Veckan kunde ju startat på ett bättre sätt än en maffig anatomitenta som man inte pluggat ens i närheten till av så mycket man borde ha gjort. Precis efter tentan så var känslan ändå inte direkt att jag hade brunnit och störtat, utan det var mer en kanske-känsla. Det är på sätt och vis nästan ännu värre eftersom om man då missat så är det väl precis under gränsen.
David lovade en snabb rättning på tentorna denna gång och senast på torsdag skulle vi fått reda på resultatet. Lika bra det, så har man i alla fall fått reda på sitt resultat snabbt. Det jag inte var beredd på var att han var klar med rättningen redan efter lunch igår och det var med nervösa händer man tog emot tentan.
Jag sken upp när jag såg resultatet och hade det inte varit för jag haft öron i vägen så hade skallen gått i två delar. Jag hade lyckats, även om det var en snäll rättning, prickat exakt poäng för att bli godkänd. Dock så hade jag i vanlig ordning glömt vissa saker och enligt tradition så går jag aldrig igenom provet innan jag lämnar in det. Det hade kunnat kostat mig denna gången...
Ett exempel på hur jäkla dum man kan vara: Man börjar skriva på tre muskler med fäste på tuberculum majus, deras namn och funktioner när man ser en muskelbild längre ner på sidan. Det är en muskel man kan och blir därför glad och hoppar ner dit och börjar skriva ursprung, fäste och funktion. Det viktigaste glömmer man, nämligen muskelns namn... Tro sen inte att jag hoppade tillbaks upp dit jag var innan heller, nej nej, jag bara vänder sida och fortsätter utan att tänka på att jag aldrig skrev färdigt det första stycket.
Att man aldrig lär sig...
