Smärta
Igår fick jag nog årets dummaste idé och det säger ju egentligen en hel del eftersom året snart är slut... Den gick helt enkelt ut på att jag skulle damma av min målvaktsutrustning och börja träna igen. Bra idé, Einstein! Glad som en lärka så plockades skor, benskydd, susp, bröstplatta, byxor, tröja och hjälm fram ur gömmorna och applicerades på min allt annat än vältränade kropp. Jag hade inte en tanke på att det skulle bli jobbigt, vilket det egentligen borde vara eftersom jag inte tränat ett dugg sedan i mars.
Väl på plats i målet så började varningsklockorna ringa... Fan, jag kommer inte kunna röra mig imorgon! Knäna kommer göra ont och det är väl antagligen inget om man tänker på hur lårmusklerna kommer att må. Sköt grabbarna verkligen så hårt förra säsongen? Hmmm... Skumt, det hade jag inget minne av. Dom första tio minuterna av träningen var jag ganske stel och kantig i mitt agerande och resten av träningen höll jag mest på att dö av utmattning.
Jag somnade utan problem och sov antagligen som en stekt fiskpinne resten av natten ändå tills jag blev bryskt väckt av alarmklockan. Smärta! Kroppen reagerade inte på mina kommando. Maken till träningsvärk var det längesen jag upplevde men det är väl priset man få betala för sin egen dumhet. Det värsta har väl börjat släppa nu men det är ändå en väldigt sliten kropp som står på jobb just nu. Nu är ju bara frågan om jag ska fortsätta att träna eller om jag ska fortsätta att plåga mig ett tag till för att se var jag hamnar.
Förslag?
Väl på plats i målet så började varningsklockorna ringa... Fan, jag kommer inte kunna röra mig imorgon! Knäna kommer göra ont och det är väl antagligen inget om man tänker på hur lårmusklerna kommer att må. Sköt grabbarna verkligen så hårt förra säsongen? Hmmm... Skumt, det hade jag inget minne av. Dom första tio minuterna av träningen var jag ganske stel och kantig i mitt agerande och resten av träningen höll jag mest på att dö av utmattning.
Jag somnade utan problem och sov antagligen som en stekt fiskpinne resten av natten ändå tills jag blev bryskt väckt av alarmklockan. Smärta! Kroppen reagerade inte på mina kommando. Maken till träningsvärk var det längesen jag upplevde men det är väl priset man få betala för sin egen dumhet. Det värsta har väl börjat släppa nu men det är ändå en väldigt sliten kropp som står på jobb just nu. Nu är ju bara frågan om jag ska fortsätta att träna eller om jag ska fortsätta att plåga mig ett tag till för att se var jag hamnar.
Förslag?
Kommentarer
Trackback
